SnyggKatja

Hej alla jävlar!
Nu känner jag att det fan är dags att börja blogga igen... en varning bara, jag skriver precis vad jag tycker och känner så vill du inte veta ska du sluta läsa här.
För jag är så trött på allt skit att det fan finns inte.'

Till dig:
Du är dum. Jag fattar inte varför man säger en sak, men sen visar det sig att det inte är så.
Det jag vill ha är ärlighet, inget annat. För jag orkar inte "leka dessa lekar".
Jag tycker om dig, vilket du borde förstå. Så vad är dealen liksom?
Ett simpelt samtal räcker....  "Now I'm dying t get you..."

Jag ställer er alla en fråga nu: Varför verkar alla killar vara dumma i huvet för?

Och nu till något annat. Till B.:
"Seems like just yesterday you we're a part of me. I used to stand so tall, I used to be so strong.
Your arms around me tight, everything it felt so right. Unbreakable like nothing could go wrong.
Now all thats left of me is what I pretend to be. So together but so broken up inside.
Here I am, I'm torn into pieces. Can't deny it, can't pretend, just thought you we're the one.
Broken up deep inside but you won't get to see the tears I've cryed.

I'm barely hanging on. I don't cry on the outside anymore.

But I got over you."


Jag vill också passa på att tacka alla underbara vänner och min familj för den så grymt sjukt roliga helgen!!! :D
Ni rockar som ingen annan. Jag älskar er!

Puss & kram/ Sakna mig inte för mycket.